Ursäkta tystnaden som pågått ett par dagar....
Veckoslutet började rasande trevligt, med firande av vackraste väninnan på hennes födelsedag på torsdagen. På lördagen gratulerades raraste BB´s far på hans 75-års dag, med mysigt kalas. På kvällen var BB´s sons flickvän hos oss på mat och kortspel och lördagsmys. BB och jag drog oss tillbaka strax efter klockan ett på natten.
Ca kvart över två började det surrealistiska. Vi blev väckta av ÄG, som stod i dörröppningen till vårt sovrum, och sa med hög och bestämd röst; - "Varmvattenberedaren har gått sönder. Det rinner ner vatten i vardagsrummet."
- "Va???", sa jag.
- " Varmvattenberedaren har gått sönder. Det rinner ner vatten i vardagsrummet."
Jag studsade upp och iväg, likt en gasell, in i vardagsrummet och bara stannar ett par steg in. En helt surrealistisk syn mötte mig. Och ljudet!! Vatten som formligen forsade ner från övervåningen och hamnade i vardagsrummet. Lamporna i fönstret var fortfarande tända och jag såg framför mig hur det skulle bli kortslutning i elen och hur det skulle kunna börja brinna med. BB kom in och bara skrek; - "FAAAAAAAN!!! Stäng av vattnet!!!!"
Och så sprang han upp på övervåningen och försökte få stopp på varmvattenberedaren. Jag sprang ut i garaget i trosor och linne och stövlar och letade frenetiskt efter huvudkranen. Hittade ingen. Sprang in igen, hysteriskt skrikande; - "Jag hittar inte kranen!!!!" ÄG sprang, barfota i snön, ut med mig och hjälpte till att leta. Till slut. Bakom travar med flyttkartonger och en skiva som täckte kranarna, fann vi dem, två stycken. Jag vred av dem för glatta livet.
Sen började vi torka. Och torka. Och torka. Och kasta ut det som var förstört, torka det som gick, rädda det som klarat sig. En mycket bisarr händelse. Det kändes som om vi var på ett stort träskepp som höll på att sjunka.
BB satte sig ner och försökte få tag på försäkringsbolaget och därmed en rörmokare, eller annan inom VVS kunnig jourperson. Efter att ha blivit hit- och ditkopplad, fick han så kontakt med ett saneringsföretag, som skulle komma och installera en avfuktare. Övrigt rörarbete tyckte försäkringsbolaget kunde vänta till måndag, under vanlig arbetstid. Sådant som att koppla bort den kapsejsade varmvattenberedaren, men så att vi ändå skulle kunna få kallvatten. Visst. Vi är ju förvisso inte lidande av vare sig salmonella eller är inkontinenta, men att hålla sig till måndag, vad gäller toalettbesök, kändes ju lite väl länge.
Medan vi väntade på saneringsföretaget satt vi så själva och googlade efter jour-rörmokare. Det finns verkligen ingen att tillgå. Om man inte bor i någon storstad. BB ringde försäkringsbolaget igen, som kopplade honom ännu en gång, och den här gången var det en man som svarade; - "Hasses Bilbärgning".
Men vad f-n. Är det så det ska vara, att vara husägare? Vid halvfem- snåret kommer så mannen med avfuktaren, sätter på den, informerar oss lite och åker.
Jag skulle kunna skriva en väldigt utförlig historia här, men vill inte tråka ut er. Kontentan är; det är mycket besvärligt när det händer sådant här i ett hus, utanför normal arbetstid.
Det bästa var dock, i tisdags, när jag och en av gullesystrarna åkt efter ambulansen till sjukhuset med vår mor, igen. ( Hon kom hem i måndags, ramlade återigen på natten...) Vi gick ut till bilen och skulle hämta hennes saker, när hon väl fick komma till en avdelning. Jag kollar av mobilen och ser att jag har flera missade samtal från BB. Och ett meddelande. Där det stod; " Hela vardagsrummet måste brytas upp ( golvet). Det ligger vatten i trossbotten. Möbler måste ut."
Då hade mannen från Polygon ( saneringsföretaget) varit där och borrat hål här och där och mätit fukt- och vattenhalt.
Så, vi har lite att göra. Samtidigt som lilla mamma skapar oro i våra tankar, med diverse hemska diagnoser, har vi skurat lägenheten, bitvis med tandborstar och naglar, så har vi ett hem att tömma.... BB har förberett och tömt garaget med grejorna vi körde dit från lägenheten, så det är ju bara att börja bära ut.
PEAB kommer och börjar riva upp golvet i vardagsrummet på torsdag nästa vecka, så får vi se hur länge det behöver ligga och lufta och torka, innan stadens eminenta snickare kan komma och lägga ett nytt åt oss.
Varmvattenberedare är installerad, en ny, i rostfritt som ej kan gå sönder och med 10 års garanti, så vi har varmvatten nu. Eller varmt och varmt. Jag tog en dusch igår, och visst, om man tycker att 25 grader är varmt, då var det varmt. BB ska försöka hitta någon liten ratt där man kan höja värmen.
Så har vi det, vi på Katrineborg. Men vi är glada för att det hände nu,att vi ändå inte var helt inbodda, att vi var hemma när det hände, för herregud vilken katastrof det hade blivit annars, och så är det skönt att det kommer någon annan och gör arbetet, det ligger liksom utanför vår makt, vi bara är.
Kramkram!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar